personligt

Är det så farligt att köpa följare?

Bild lånad från igReviews.org

Om man ur ett företagsperspektiv kollar på att köpa likes och följare så är det ofta meningslöst på flera sätt. Köpta likes och följare ger dig inte någon konvertering eller en trofast målgrupp som du vill nå. I det långa loppet lägger du alltså ner tid på skapa innehåll helt i onödan. Jerry Silwer uttryckte sig också väldigt bra i en intervju – kan du inte underhålla 50 personer på din sida kan du knappast underhålla 500 eller 50 000. Med andra ord, bra content kommer ge följare. Det är samma sak när du sponsrar och annonserar innehåll i sociala medier. Är inte innehållet tillräckligt bra är det ingen idé att du betalar för att få räckvidd på det.

Men, jag har börjat se en tendens hos nya konton som dyker upp. Innehållet kan vara hur bra som helst men det är segt att få nya följare. Ibland handlar det om att fortsätta och inte ge upp, men jag tror också en annan del spelar in.

Psykologiskt så vill vi människor gärna gilla sådant som andra gillar. Det skapar en känsla av tillhörighet. Gillar dessutom många andra ett konto så blir känslan av att missa något större. Med andra ord, kan många följare på ett instagramkonto få mig att klicka på följ precis som att ett lågt följarantal kan få mig att inte göra det.

Här kan jag helt plötsligt se en nytta med att köpa en grundläggande följarbas. Kanske mest för dem som nyligen startat ett konto. En lagom liten mängd som kan ses som ett startpaket – ett sätt att få fler att överväga att klicka på följ i ett tidigt skede helt enkelt. En kickstart – ingen långsiktig genväg.

 

 

 

Nya tider – jag slutar på Change

Jag lyssnade på en podd, uppmaningen var – skriv en to do-lista med vad du skulle göra om du inte var rädd. För rädslan begränsar oss i allt vi vill göra. Vad hamnade på min lista?

Det har funnits i mina tankar under några år, att driva eget på heltid. Vara min egen chef, styra min tid och inte minst låta mina egna värderingar lotsa vardagen. Kunna fokusera 100 procent av min energi på projekt. Jobba närmare mina kunder, vara kreativ på fler plan och utveckla delar och nya kompetenser som jag är nyfiken på.

Att hoppa, våga ta steget, att frilansa och jobba som egen företagare är spännande men minst lika skrämmande. Men under mammaledigheten har jag fått möjligheten att testa och insett att det passar mig bra. Till och med väldigt bra. Personalansvar är absolut något som jag älskar och skulle vilja utveckla mer. Men just nu, just där jag är i livet, så tror jag den delen får pausa i förmån för annat.

Och man får ändra sig. Om ett par månader kanske jag väljer en annan väg, men det är okej. Varje steg man tar får oss att växa och lär oss nya saker. Endast om vi stannar upp slutar vi att utvecklas. Det farligaste som kan hända.

Jag är nu kommunikatör, PR-konsult, social media strateg, skribent och föreläsare. Jag är min egen chef, mina närmaste kollegor är två labradorer, kontoret är överallt och med mig på resan har jag fantastiskt härliga människor och kunder. Nu kör vi!

Föreläsning i Tidaholm

Västgötabladet

I torsdag förra veckan föreläste jag i Tidaholm. En frukostföreläsning så det blev en tidig morgon för min del. Men jag älskar faktiskt att sätta mig i bilen med en kopp kaffe och veta att jag har några mil framför mig med bara mig själv och mina tankar.

Det var besöksnäringens nätverksträff och ett trevligt gäng som kom och lyssnade. Det var allt från butiker som vågade sticka ut i  sociala medier till de som börjat ta de första stegen. Förutom konkreta tips på hur man ska göra var det viktigt för mig att förmedla att det handlar så mycket mer än om bara sociala medier. Det handlar om en digital helhetsupplevelse där den fysiska butiken eller tjänsten måste rimma med den digitala. Kunden i centrum och den ska känna igen sig.

Läs artikeln som lokaltidningen skrev om min föreläsning. Tack Tidaholm, Ida Elf och Svante Schultz för att ni bjöd in mig.

Digital närvaro en orsak till separationer?

digital närvaro orsak till separationer?Jag blev uppringd av en journalist för ett tag sedan som ville prata med mig om sociala medier som orsak till skilsmässor och separationer. Hon hade varit i kontakt med flertalet familjeterapeuter som menade att tid i mobiltelefonen och ”besatthet” av sociala medier var en de främsta anledningarna att par idag besöker en familjeterapeut. Jag hade inget svar, kunde erbjuda lite gamla siffror från vår Facebook-undersökning, och några länkar till nya undersökningar där man kan framför allt kan se att många till och med avbryter sex för att läsa sms eller svara i telefon.

Om jag går till min egen relation så får jag allt som ofta höra att jag hänger för mycket i telefonen och i sociala medier. Av kompisar så vet jag att fler som är väldigt aktiva på sociala medier får höra samma sak i sina relationer. Mobiltelefonen och tid på sociala medier verkar med andra ord vara ett ganska vanligt dilemma i en normal relation.

Jag är lite kluven i frågan hur det här påverkar våra familjerelationer. Å ena sidan är jag för allt med digital utveckling samtidigt som jag vet att en välmående kärleksrelation bygger på fysisk närhet, omsorg, att man ser varandra, pratar och skrattar ihop IRL. Eller?! Sina barns uppväxt vill man ju inte missa genom att ha näsan i en skärm eller tankarna på att formulera en text till sin nästa Instagram-bild.

Så jag ställer frågan till alla er andra som lägger många timmar i sin mobil. Hur gör ni i er familj? Lägger ni bort mobilen en viss tid? Har ni regler där ni bara umgås IRL ibland?