När jag tar fram en social media-policy för företag brukar jag alltid genomföra intervjuer med anställda på företaget. Jag tycker det är viktigt att förstå vilken kunskapsnivå de anställda har om sociala medier, och vad som faktiskt är deras triggerpunkt för att bli ambassadörer för företaget de jobbar på. Ibland känns det som företag tar fram en social media-policy för att gömma sig bakom pekpinnar vad de anställda inte får använda sociala medier till. Istället för att se det som en möjlighet att få de anställda trygga i hur de blir företagets ansikte utåt och de bästa ambassadörerna. Och för att kunna kartlägga de personer som är eldsjälar och som med glädje tar ett större ansvar för företagets engagemang i sociala medier. En social media policy handlar om att bli starka tillsammans.

Men det är också det som är det svåraste för företagen, att samla en gemensam styrka och skapa den transparens som behövs i sociala medier. Intresset för just sociala medier ser så olika ut, och det finns fortfarande en stor rädsla för det nya mediesamhället. Många vill inte, orkar inte, förstår inte och tycker att transparens är rent ut sagt löjligt. Det är givetvis upp till var och en hur man agerar personligen, men tyvärr är det ju så att den personliga inställning för sociala medier många gånger också smittar av sig på den yrkesperson man är.

Det är lätt att man glömmer just det här när man som jag jobbar i en bransch där det digitalt och sociala genomsyrar hela tankesättet. Eller ja, mer eller mindre. Många företag brottas fortfarande med att låta sig ”tappa” kontrollen i sociala medier, bli transparenta och låta sina anställda får mer inflytande. Öppenheten som krävs i sociala medier är svår för många att anpassa sig till. Det finns många som inte vågar, vill eller låter sig ta steget fullt ut, och satsningen blir halvhjärtad. Jag förstår svårigheten att lära om något som är helt raka motsatsen till hur man jobbat i många år. Men käpphästar i en organisation som inte vågar öppna upp, bjuda in och delta gör det svårt för företag att utvecklas ikapp med det sociala och digitala samhället. Och risken blir att de inte överlever alls.