kreativitet_pa-jobbet
Jag jobbar i en bransch där kraven på kreativitet är hög. Gärna ska den levereras just när det gäller. Även om jag lärt mig att de bästa idéerna sällan kommer just mellan kl.8-17. Ändå finns det faktiskt mängder av saker som en arbetsplats kan göra för att inte hämma kreativiteten. Leif Denti har tillsammans med journalisten Martin Kreuger startat en blogg som heter Tusen tips om Innovation som i ett bra blogginlägg just handlar om det här. Inlägget ger oss flera tips om hur man som arbetsgivare kan förenkla den kreativa processen.

Men det finns en sak som jag tror att man kommer få se mer i framtiden, som också är en viktig del av den kreativa processen. Hälsa. Eftersom stress är en faktor som definitivt sänker den kreativa förmågan behöver företag se personalens hälsa som en del av CSR-arbetet. Företag måste börja se hälsa strategiskt. Det här var också en av de punkter som Göran Adlén tog upp på sin framtidsspaning. När du tränar minskar stressen. Och när stressen minskar ökar trivseln på jobbet och privat. Välmående personal är kreativ personal. Tidningen Chef har skrivit en artikel som just använder hälsa strategiskt för sin personal. För att motivera träning på anställda på företaget Moelven Eurowand får man igen motionen i ledig tid. Även företaget Hoosuit har kontinuerligt yoga under arbetstid. Hoosuits CEO, Ryan Holmes, motiverar det med “You can run a sprint or you can run a marathon, but you can’t sprint a marathon”

I blogginlägget Släpp kreativtetens osynliga bromsas ger Leif och Martin oss följande punkter som minskar kreativiteten på en arbetsplats. Tänkvärt!

• Överdriven kontroll. Medarbetarna måste be chefen om lov för att ägna tid åt en idé.

• Överdriven dokumentation. Att få en idé leder till administrativa konsekvenser – man tvingas fylla i formulär, rapporter och excellark som kanske inte är nödvändiga.

• Kortsiktighet. Företaget förväntar sig att i princip all daglig arbetstid ska vara faktureringsbar, vilket gör det svårt att investera tid i något som kanske ger utdelning längre fram.

• Ointresserad miljö. Medarbetarna vet inte var de ska börja och rutinerna kring innovationsarbete är oklara. Vem ska man rikta sig till? Tycker någon att det är värdefullt?

• Krånglig innovationsprocess. Vi har sett exempel på företag med 50-sidiga dokument om hur innovation ska gå till – som ingen har orkat läsa.

• Byråkratisk glömska. Kreativt arbete börjar om på ruta ett varje gång, eftersom de stödjande strategierna och metoderna sitter i bortglömda pärmar på HR-avdelningen.

• Höga IT-trösklar. Man måste logga in på svåråtkomliga ställen, med lösenord man glömt, eller använda verktyg som inte är användarvänliga.

• Arbete på egen risk. Medarbetarna tillåts jobba med idéer, men inser att det kommer att belasta deras egen fritid.

• Kamp om resurserna. Man måste ansöka om pengar och bli granskad i en långsam och krånglig process.

• Kritisk miljö. Initiativ möts reflexmässigt av invändningar i stället för nyfikenhet, vilket gör det mindre lustfyllt att komma med idéer.