Något som jag är extra fascinerad över är de psykologiska effekterna bakom sociala medier. Digitaliseringen i sig är inget självändamål om inte det finns mänskliga behov bakom. Samma är det med sociala medier. Visst kan man skapa behov, men i grunden måste det finnas en mänsklig faktor bakom. Ett behov som får utlopp. Länge har vi pratat om att känslor är nyckeln för att nå igenom informationsbruset. I sig inte så enkelt men vi ser att de flesta nya reklamfilmer anammat just det här. Ta bara IKEA’s nya reklamfilmer som exempel.
För ett tag sen publicerade Cision ett blogginlägg som jag själv funderat på ett tag. För det finns mängder av psykologiska saker att agera kring när man jobbar med sociala medier. Känslor är något som diskuterats ivrigt de senaste åren, men det är bara en av de mänskliga och psykologiska faktorerna som vi kan användas oss av. Jag tänkte repetera några av de som Cision tog upp med tillägg av några egna.
- Social proofing – människor är benägna att gilla sådant som andra gillar för att bevisa att de är en del av en social grupp. Just grupp-psykologin i sociala medier är en punkt som behöver fördjupas i ett helt eget avsnitt (det kommer).
- Ömsesidighet – När vi människor får något, känner vi ett behov av att besvara detta med att ge något tillbaka. Därför ska du alltid få din målgrupp att känna sig inkluderad. Prata med dem, gilla deras inlägg och se dem.
- Likhet ger känsla av anknytning – Vi gillar människor som är lika oss själva, så se till att ditt företag utstrålar samma värderingar och ideal som din kundkrets.
- Folk gillar folk - Det är så vi är byggda. Vi gillar ansikten, människor och den mänskliga faktorn. Tänk på tonalitet och att visa att du har känslor.
- Delaktighet – om människor hjälper till känner de sig delaktiga och känslan av tillhörighet blir större. Och då också chansen att jag gillar, delar och engagerar mig ännu mer.
- Tydlighet – vad står du för och varför? Tydlighet från ditt håll gör det lättare för målgruppen att avgöra om du är någon att gilla och lita på.
Hjärnan producerar belöningshormon när vi är på sociala medier
Det som är viktigt att komma ihåg är att dragningskraften bakom sociala medier till viss del är rent kemisk hos oss människor. Dopamin och Oxytocin är två (av många) signalsubstanser som produceras i hjärnan. Dopamin är en viktig del av vårt belöningssystem och gör att vi känner oss lyckliga. Dopamin är vår ”belöningssubstans” som ger oss lust och njutning, gör oss nyfikna. Hjärnan belönar sig själv med dopamin vid nya intryck, till exempel information. Vilket gör att hjärnan ständigt börjar leta efter nya saker att stimuleras av, dvs information.
Forksning visar att dopamin också uppmuntrar ett målinriktat sökbeteende för att hitta nya njutningar. Denna drift är stark, och bara för att du funnit en njutning slutar du inte leta efter nästa. I sociala medier får du omedelbar tillfredsställelse av behovet att söka och finna njutning. Du hittar svar på det mesta och får snabb respons i sociala medier. Även oförutsägbarhet stimulerar dopnamnet, dvs att när nya, oväntade saker dyker upp i mobilen triggas systemet.
Oxytocin brukar kallas kärlekshormon. Det produceras när vi mår bra och vid fysisk beröring som pussar och kramar. Det är ett viktigt hormon för lycka och välbehag. Forksningsstudie (i och för sig begränsad sådan) visar att att oxytocinnivån ökar när personerna i studien spenderat ca 10 min på Twitter. Resultatet är troligtvis detsamma även på de andra sociala kanalerna.
Intressant, eller hur?! Men dragningskraften med sociala medier är såklart fler än rent kemisk. Det sörjer för våra sociala behov – social kontakt med andra, ta in information om andra och möjlighet att presentera och uttrycka sig själv.
