Vi lever i en föränderlig tid – vi blir mer mobila, rörliga, digitala och sociala. Vi kan jobba var som helst när som helst. Vi är alltid tillgänglig, och skiljelinjen mellan privat- och yrkesliv suddas ut allt mer. Det nya digitala samhället ställer nya krav på de anställda, och då borde väl också företagen ändra arbetskultur efter nya mönster? Och en ny generation?

Självklart är det skillnad på vilket jobb du har, om du står på bandet på SKF, sitter och svarar i telefon på kundtjänst eller om du jobbar som konsult på Volvo eller reklambyrå. Men generation Y intar arbetsplatserna, med en annan attityd, andra krav och förväntningar. Obotliga egositer men också personer som levererar och presterar. Flexibilitet är ordet som krävs. Jag vet, för jag tillhör själv generation Y.

Att uppfyll sig själv
När mina far- och morföräldrar växte upp var deras mål att ge sina barn en riktigt utbildning. Något som de själv inte fått när de växte upp. För mina föräldrar var utbildning en självklarhet och deras mål var att förse familjen med bil, hus, tv och andra materiella ting. Så kommer nästa generation, som växt upp med både utbildning och det materialla serverat och jakten på något något mer tar fart – att uppfylla sig själv.

Generation Y ställer andra krav, prioriterar annorlunda och söker något helt annat – äventyr, lust och välmående med utgångspunkt från sig själv. Vill inte jobba fasta tider, vill leva mer på inspiration, vet sitt eget värde och tycker inte alltid att belöningen med lön på kontot är tillräckligt. 80-talisterna är inte bara mer självständiga de ställer högre krav också. På sig själva och på andra. Michael Dahlén kallar oss generation Boss i sin bok Nextopia. Generationen förväntar sig att ha kontroll, skapa en bättre värld och att kunna göra de bästa valen.

Generation Y och jobb
Någonstans när jag hade skrivit så här långt så googlade jag ”Generation Y och jobb”. Hittade en artikel från Internetworld 2008. En gammal artikel men välformulerat innehåll som stärker det jag funderar över.
Får 80-talisterna stimulerande arbetsuppgifter och frihet under ansvar stannar de, annars kan de lika gärna söka sig vidare. 80-talisterna är också mer öppna med sin egen person. Att inte erkänna sina svagheter är ett gammalt svenskt ideal som inte gäller för 80-talisterna. De är transparenta med både känslor och om vilka de är.

Sociala nätverk spelar stor roll och generation Y kommunicerar med omvärlden även under arbetstid. De kanske slänger ut en fråga på Facebook om ett problem de stött på, eller tar en paus och pratar med vänner. Å andra sidan är de lika förlåtande till jobbsamtal på fritiden. Artikeln menar att två tredjedelar av 80-talisterna störs inte av jobbsamtal på kvällar och helger.

Vad behöver vi förändra?
Hur många företag är anpassade för generation Y? Hur många ledare vet hur man ska förhålla sig för att få 80-talisterna att prestera till 100 procent? En standardmall som är förlegad går inte att använda på en ny generation och starkt digitaliserande samhälle.

Så här tänker jag
– Ska vi tidsredovisning se ut på samma sätt som man alltid gjort? När vi jobbar lika mycket kvällar och helger. När skiljelinjen mellan yrkes- och privatliv suddas ut och man inte längre kan avgöra vad som är jobb och inte. Behöver vi ens tidsredovisa, borde vi inte mäta effektivitet och resultat på annat sätt än timmar som man är på arbetet?

– Arbetsplatsens roll har förändrats. Kanske är det inte ens en arbetsplats längre utan mer en mötesplats. Med ny generation kanske inte separata rum och egna skrivbord det bästa alternativet. Kanske räcker det med långbord och sittgrupper där folk får sitta var de vill?

– Om inte lön är tillräckligt som belöning för generation Y, vad ska man då erbjuda? Mer kunskap till en kunskapstörstande generation? Andra värden som underlättar vardagen – tvättmaskin på jobbet, frukost, lunch och middag?

Självklart är allt det här inte bara en generationsfråga utan också högst individuellt. Men generation Y tillåter sig att vara mer individuella och förutsätter att företagen ska ta hänsyn till det.

I Erik Fors-Andrées blogginlägg hittade jag intervjun med Emma Pihl som skrivit boken ”Att leda nästa generation”. Mycket intressant och säkerligen välbehövd läsning för många ledare.