För er som inte följer mig i andra sociala kanaler så fick jag barn förra året. Jag var inställd på redan innan han föddes att bara vara hemma och mamma inte riktigt är min grej. Någon sa – du vet ju inte vad du får för barn så planera inte så mycket. Men jag var ganska övertygad om att allt går att lösa bara man vill.
Så kom han till världen, han hade en aning bråttom och första tiden blev lite mer kaotisk än vad jag tänkt. Ändå så fort vi landat så kände jag att min hjärna inte fungerar om jag inte får arbeta med den. Den behöver stimulans och jag behöver få vara mer än bara mamma för att kunna vara just en bra mamma. Jag måste få ny kunskap, utnyttja min nyfikenhet och faktiskt göra något som gör den trött. Genom att mitt jobb går att kombinera med mammaledighet så får jag det bästa av två världar. Jag skriver, läser, uppdaterar och han följer med på möten när det behövs. Eller så flexar min sambo och morfar kan också stötta när möten behöver min fulla uppmärksamhet. Givetvis är vi ofta bara hemma och är just lediga. Ändå så känns det som jag ganska ofta får försvara mitt val, andra mammor tittar storögt på mig och jag får en ilning om att jag kanske försummar mitt barn. Någon säger – du kommer ångra dig sen och inse att du missade den första tiden genom att jobba. ÅNGEST för en förstagångsmamma som mig! Hur ska jag veta vad jag missar, jag vet ju lika lite vad som kommer framåt. Det enda jag kan göra är att göra det som jag mår bra av idag. Jag kommer aldrig låta jobbet går före min son, men jag kommer inte heller pausa livet och det jag tycker om.
Jag har därför funderat och gjort en lista över det som är positivt med att vara mamma och jobba. Balans är nyckeln!
Bra
- bästa av två världar. En paus med att tänka på något helt annat gör det ännu roligare att jobba. Vissa söndagar längtar jag efter att få sätta mig med datorn
- hinner lyssna på massa poddar om kommunikation, läsa nya böcker och verkligen analysera och fundera
- blivit mer effektiv
- blivit mer ödmjuk inför livet. Kan bara uppfattas som positivt när man jobbar med kommunikation
- telefonen får vila ibland, likaså min hjärna för den typen av intryck
- bounda med andra föräldrar (kunder, bloggare och journalister) blir lättare
- en ny vardag ger energi. Bryta gamla mönster ger nya perspektiv
- jag inser att jobba på kontor inte alltid är till min fördel, behöver miljöombyte och lugn och ro
- ny idéer och passion för att skapa nya saker är mycket större. Man har liksom tid för det.
- tid för eftertanke när man bestämmer sig för att bara vara och mysa en måndag eller tisdag
Mindre bra
- att prata i telefon är ibland det bästa och ibland kan man inte svara alls. Med andra ord inte lika nåbar eller pratbar
- någon annan sätter agendan, planera är inte lika lätt
- inte lika flexibel. Jag försöker alltid planera så jag kan få människor runt mig att stötta. Men om något strular internt hos kunden och tidsschemat blir försenat så kan jag inte vara lika flexibel som tidigare.
- min svarstid på mail etc är inte lika snabb
- att inte träffa kollegor varje vecka kan kännas tomt
- finns ibland en distraktion på möten. Många män blir mycket besvärade.
Med all ödmjukhet och respekt för dem väljer en annan väg än jag så skriver jag det här inlägget. Det fina är ju att om ett halvår så kanske jag skriver en helt annan lista. Vi vet inte vad som kommer framöver.
